Såg precis klart 5 centimeters per second av Makoto Shinkai, filmen handlade huvudsakligen om
distansförhållande där två oskyldigt kära tonåringar tvingas ifrån varandra av fysiska distanser och hur de så
småningom distanseras känslomässigt med tiden.
Precis som alla hans tidigare filmer så driver själva handlingen fram genom karaktärernas egna berättarröster,
vilka förstärker den redan outhärdliga ensamhet ytterligare som filmerna är fyllda av.
Filmen 5 centimeters per second fick mig att tänka tillbaka och efter, och nu bara längtar och väntar.
No comments:
Post a Comment